17 april 2017
Vilka är mäktigast i den svenska hållbarhetsdebatten? Media-aktören Aktuell hållbarhet söker svar på frågan varje år när de publicerar en lista över de “101 mäktigaste i Hållbarhetssverige”. Snart släpper de listan för 2017.
2016 stod jag som en av ytterst få aktivister med på den här listan, och jag har sen dess funderat över listans syfte, vilka den inkluderar/exkluderar och vilka konsekvenser det får.
Vilka är samhällsförändrarna med störst inflytande, vilka är det som bygger det hållbara samhället? Ska vi utgå ifrån Aktuell Hållbarhets senaste listor består de mäktigaste främst av högt uppsatta politiker, VD:ar, myndighetschefer, hållbarhetschefer och chefer för stora organisationer. Våra blickar riktas mot en viss typ av makt.
I vissa sammanhang talas det om “maktens tre ansikten”: Makten över beslutsfattandet, makten över dagordningen och makten över tanken. Måhända får du igenom det politiska beslut du ville (makten över beslutsfattandet) – men vilka såg till att just den politiska frågan var högst på dagordningen medan andra frågor saknades helt (makten över dagordningen)? Och om vi går ännu lite djupare, vilka har bidragit till att skapa våra identiteter, vilka behov vi anser oss ha och vilka frågor vi bryr oss om (makten över tanken/föreställningsvärlden)?
När jag själv tänker på samhällsförändrare och makt brukar jag tänka på författaren Rebecca Solnits kapitel A history of shadows ur boken Hope in the Dark. Hon beskriver världen som en teater, där vi riktar strålkastarna i en viss riktning, men där de mest avgörande förändringarna sker i den mörka periferin:
Imagine the world as a theater. The acts of the powerful and the official occupy center stage. The traditional versions of history, the conventional sources of news encourage us to fix our gaze on that stage. The limelights there are so bright that they blind you to the shadowy spaces around you, make it hard to meet the gaze of the other people in the seats, to see the way out of the audience, into the aisles, backstage, outside, in the dark, where other powers are at work. A lot of the fate of the world is decided onstage, in the limelight, and the actors there will tell you that all of it is, that there is no other place.
(…)
Pay attention to the inventive arenas that exert political power outside that stage or change the contents of the drama onstage. From the places that you have been instructed to ignore or rendered unable to see come the stories that change the world, and it is here that culture has the power to shape politics and ordinary people have the power to change the world.
Solnit beskriver hur de som faktiskt kommit med idéerna, de som fått kämpa hårt för att ens få sina röster hörda från första början, inte är de som uppmärksammas och blir ihågkomna. De skriver inte historieböckerna och det är inte dem vi lär oss om i skolan.
You may be told that the legal decisions lead the changes, that judges and lawmakers lead the culture in those theaters called courtrooms, but they only ratify change. They are almost never where change begins, only where it ends up, for most changes travel from the edges to the center.
Hon skildrar på ett målande sätt hur berättelser, visioner och världsbilder långsamt rör sig från skuggorna in mot scenen. Och att trots att de på scenen tycks uppfatta och skildra oss andra som maktlösa, finns stora men hemlighållna möjligheter till makt bland skuggorna i teaterns utkant.
Listan över de 101 mäktigaste i Hållbarhetssverige kan ge intrycket att du har avgörande makt först när du blivit ledare för en organisation eller håller i en ordförandeklubba av något slag (alltså när du står på “scenen”). Den lägger fokus på individer som genomfört förändringar. Sällan lyfts de rörelser som ofta först fostrat och format idéerna, för att sedan föra dem från skuggorna till scenkanten. Vilken bild förmedlas därmed till medborgare som är missnöjda med status quo och som ännu sitter i publiken? Jo, att makten inte ligger hos dem. Aktuell Hållbarhet skildrar makt som om den vore koncentrerad bland chefer och ledare.
Ett illustrativt exempel är toppen av listan 2015: De fyra allra mäktigaste var då chefer inom bank och fondförvaltning (Folksam, 4e AP-fonden, SPP och Nordea) som på olika sätt arbetat för att flytta investeringar från de mest klimatvidriga verksamheterna på klotet och investera mer hållbart (obs: alla fyra aktörer investerar fortfarande i många orättvisor och går inte att betrakta som hållbara i dagsläget). Det rörde sig om personer med inflytande över stora investeringar och hur kapitalet rör sig.
Den gräsrotsrörelse som samtidigt kampanjade, manifesterade och demonstrerade för fossilfria investeringar – med hundratals kampanjgrupper runtom i världen som skapade rubriker och banade väg för tuffare krav på investerarna – fanns inte representerad på samma lista. Gräsrötterna i Sverige insåg ändå att vår rörelses idéer börjat bana vägen för nya perspektiv och valde själva att fira de fyra investeringschefernas utnämningar som vår egen delseger.
Med detta vill jag ha sagt att faktisk makt ligger i händerna på alla oss gräsrötter, kulturskapare, kulturbärare, normbrytare, relationsbyggare, aktivister, omhändertagare, hittepåare… Även när det inte erkänns “ovanifrån”. Vårt organiserade arbete formar samhället och kommer fortsätta göra det.
När vi läser årets lista och hyllar de otroligt kompetenta och drivna människor som listan lyfter, önskar jag därför att vi också utmanar den syn på makt som listan speglar och reproducerar. Listor som denna är inte bara ett symptom av ett visst sätt att se på makt utan de upprätthåller och skapar också makt – eftersom de listades röst och nätverk stärks.
Så till dig som hamnar på listan: När ljuset riktas mot dig, när din röst ges extra tyngd, gör då inte bara det som förväntas av dig på scen utan ta tillfället i akt att berätta om din rörelses krav. Använd “scenen” till att lyfta idéerna från periferin in i ljuset – för att snabba på normförändringarna och bidra med ny pondus till rörelsen.
Och till oss allihop: Medan vi gratulerar och peppar personer på listan, se även det kollektiva arbetet bortom individuella maktpositioner. Vi gräsrötter och aktivister kommer sannolikt fortsätta arbeta bland skuggorna, för det mesta helt utanför makthavarlistornas strålkastarljus. Så rikta din blick inte bara mot scenen utan också åt sidorna, mot alla dina vänner som är i det här arbetet med dig, och gratulera varandra. Gärna lite varje dag.
– Olivia Linander
Tack till Andreas Jonsson och Caroline Westblom för kommentarer på och bollning av texten
Bilden är baserad på en del av den vackra affischen “Outgrow the Status Quo” av Nina på Climate Prints: http://climateprints.org/?movement-cp=d12.
